Skrifter och tal

Janinas Pro Gradu-arbete kan läsas i Pdf-format här:Miljösamarbete kring Östersjön; Polen och Ryssland som subjekt och objekt.

En känsla av lycka

Min kolumn till Arbetspension

Ett skriftligt spörsmål:Lasten kanssa työskentelevien rikostaustan selvittäminen (på svenska)

Janina Andersson i Vasa 6.3.2003: Två krav inför regeringsförhandlingarna

Enestam och Skärgårdshavet (insändare/ÅU, augusti 2005)

En känsla av lycka

Jag känner mig innerligt lycklig just nu. Solen lyser. Jag har en ledig dag. Hela familjen är frisk. För första gången på kanske två år har min man och jag haft tid att gå på stan tillsammans, och om en timme kommer min lilla pojke hem och ger mig en stor kram...
Min känsla av lycka just nu beror säkert till en del av dessa orsaker, men den bygger på en mycket längre historia. Jag tror att det första steget till en känsla av lycka är vissheten om att någon pussat mina tår som baby och berättat för mig hur otroligt viktig jag är. Om inte känslan av att vara älskad och uppskattad precis som man fötts finns djupt inristad i hjärtat, så blir livet lätt en kamp för att bevisa att man är värd sina föräldrars kärlek. Det kan ta tiotals år innan det vuxna barnet kan se på sin barndom med distans. Tänk vilken lycka, att inte behöva bevisa hela tiden att man är värd att bli omtykt.

Det här första steget hänger starkt ihop med det andra steget mot en känsla av lycka. Nämligen en äkta stolthet över sina rötter. Jag är ärligt stolt över min mamma, pappa, deras förfäder och hela vår bakgrund. Självklart har de både haft egenskaper och gjort saker, som jag inte upplever som positiva. Men som helhet känns det fint att få vara den följande länken i kedjan. Denna kedja är dessutom ett tryggt skyddsnät att falla tillbaka på och ta ny fart från. Hur skulle vi klara oss utan moster Laura, farbror Janne, tant Anne, kusin Ida och speciellt alla mor- och farföräldrar med fruar och män? Förträffliga barnvakter och goda kockar vimlar det av i vår närhet. Tänk vilken lycka att ha släktingar. Vårt nätverk råkar bestå av släktingar, men känslan av lycka kan säkert vara lika stor om nätverket består av vänskapsband av annan art. Tänk vilken lycka att inte behöva låtsas vara någon annan än den man är, i en trygg omgivning.

Fastän föräldrar är bra att ha, så är ändå ett viktigt steg mot en känsla av lycka att man någorlunda smärtfritt kan bli självständig och få bygga sitt eget bo. För att verkligen kunna känna sig fri och för att sedan kunna möta sina föräldrar med en äkta glädje av att få se dem, så måste man känna sig som herre i sitt eget hus.Att städa och laga mat i ett eget hem är en verklig lycka för en ung människa på väg ut i världen och in i sig själv. Att lära känna sig själv och utveckla sig i all evighet är ännu ett steg mot en känsla av lycka. Men utveckling bara för utvecklingens skull är inte tillräckligt. Vi vill veta att vi behövs. Tänk vilken lycka att veta att någon behöver mig. Om den första förutsättningen för en känsla av lycka är en vetskap om att man blivit älskad för den man är. Så är förutsättningen för att man skall kunna bibehålla denna känsla av lycka, att man kan ge denna kärlek vidare. Sann lycka är att göra någon annan lycklig. Om jag arbetat hårt för att få en fin bil, så kan jag känna tillfredsställelse då jag nått mitt mål. Men redan en vecka senare så längtar jag efter något annat. Mitt habegär blir aldrig tillfredsställt. En hållbar lycka kan vi söka i det vi gör för andra, inte i det vi själva får. Att veta att någon människa eller något djur behöver oss, eller att känna att vi har en livsuppgift att fylla. Det kan handla om allt från att rädda världen från en eko-katastrof till att köra bussen mellan en förort och stadens centrum. En sak är säker, vi behövs alla på ett eller annat sätt. Det gäller bara att vara öppen och ta emot utmaningarna. Om det känns svårt att hitta sin uppgift, så är Finland till all lycka föreningarnas förlovade land. Inom dessa olika föreningar finns det alltid behov av frivillgt arbete. Tänk vilken lycka att veta att man hör till en helhet, en grupp, där alla, var och en på sitt sätt, kämpar åt samma håll.

Varför känner jag mig inte då alla dagar lika innerligt lycklig? Solen skiner inte alla dagar, och det är sällan jag med riktigt gott samvete kan njuta av en ledig dag tillsammans med min man. Då man är mitt uppe i livet, så orkar man inte njuta av alla små och stora orsker till en känsla av lycka. Då nattsömnen blivit kort och känslan av att behövas vuxit till en börda, så glömmer man att vara lycklig. Då det känns riktigt jobbigt, så brukar jag minnas hur det hittills alltid varit mening med allting som hänt. Tyvärr är det ibland först flera år senare som jag insett vad meningen med någon händelse varit, som då den skedde kändes jobbig. Då hjälper det att stanna upp och minnas hur det kändes då solen lyste i ansiktet och en innerlig känsla av lycka bubblade inom mig. Förutsättningarna för denna känsla finns hela tiden. Det handlar mest om min egen inställning till nuet.



Min kolumn till Arbetspension

Här finns min kolumn till tidningen Arbetspension. Några tankar om tid och det som är viktigt i livet.

Arbeta mindre - lev mera
På vår sommarstugas utetupps vägg finns en samling aforismer. Den bästa av den har under årens lopp försvunnit, men jag minns den alltid: "Älska som om du skulle dö idag, arbeta som om du skulle leva evinnerligen".
Just så här vill jag leva och jag tror att hela vårt samhälle skulle må bättre av att leva så. Tyvärr har få av oss verkligen möjlighet att leva så här. Vi stressar och pressar och väntar på att sedan någon gång få bli pensionärer med tid att njuta av livet. Varför kan vi inte ta det litet lugnare redan i arbetslivet och säkert både orka och vilja arbeta ännu litet i ganska hög ålder? Det finns olika faser i livet då vi speciellt borde ha möjlighet till förkortad arbetstid. Då vi har små barn borde både pappa och mamma ha subjektiv rätt till förkortad arbetsdag. Fungerande exempel på detta finns i Holland. En annan fas i livet på det borde vara ekonomiskt uppmuntrande att arbeta kortare dagar men hellre arbeta litet än att ge upp helt är då vi närmar oss pensionsåldern. Då vi känner att vi inte orkar med ekorrhjulet mera men ändå skulle ha en hel del erfarenhet och kunskap att dela med oss skulle det väl vara idealiskt att en ny yngre människa fick del av det den äldre kollega har att ge innan att han/hon går i heltids pension.
Vi vill alla känna att vi behövs, men bördan får inte bli för stor. Deltidsarbetande mor- och farföräldrar skulle lättare kunna delta i barnskötseln utan att deras helhetsbörda blir för stor. Vi eftersträvar alla bättre livskvalitet men tyvärr mäts den nu i huvudsak i materiell tillväxt. Under de två senaste åren har vår produktion ökat med fem procent. Är vi nu mycket lyckligare tack vare detta? Om vi istället skulle ha förkortat vår arbetstid med fem procent så skulle vi t.ex. alla ha fått två veckor ledigt per år. Det skulle säkert ha ökat mångas välfärd. Jag tror att de flesta av oss skulle vilja ha mera tid för varandra och för sig själv. Då skulle vi säkert både orka och vilja arbeta istället för att drömma om den dagen vi äntligen får bli pensionerade.



4.10.2004: Kirjallinen kysymys: Lasten kanssa työskentelevien rikostaustan selvittäminen

Till Riksdagens talman
I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 734/2004 rd undertecknat av riksdagsledamot Janina Andersson /gröna:
Är regeringen medveten om sådana missförhållanden i lagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn, vilka nämnts ovan och vad ämnar regeringen göra för att korrigera dessa missförförhållanden och för att säkerställa att lagens anda också omsätts i praktiken för barnets bästa?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:
Förfarandet vid utredning av brottslig bakgrund har varit i bruk från början av 2003. Detta nya förfarande är en del av lämplighetsprövning av arbetstagare. Förfarandet förpliktar arbetsgivaren att under vissa förutsättningar utreda brottslig bakgrund hos en arbets- eller tjänstsökande i situationer där man arbetar i en nära växelverkan med minderåriga. Förfarandet tillämpas inte på de anställnings- och tjänsteförhållanden som hade ingåtts innan lagen trädde i kraft. Enligt spörsmålet upplever en del av dagvårdspersonalen att förfarandet försätter fast anställda och visstidsanställda arbetstagare i olika ställning. I visstidsanställningar som följer på varandra förpliktas arbetstagarna enligt lagen att visa upp ett straffregisterutdrag med sex månaders mellanrum. I spörsmålet låter man påskina att en snuttarbetare på vissa orter betalar en tariffenlig summa för ett uppdaterat registerutdrag.
För det första är det skäl att konstatera att straffregisterutdrag som ges åt sökande av arbete är avgiftsfria i alla situationer, där det är fråga om arbete med barn. Rättsregistercentralen sänder straffregisterutdraget avgiftsfritt till arbetssökandens adress som finns i befolkningsregistret. Förfarandet ökar således inte de kostnader som sökandet av arbete medför den arbetslösa. Att beställa ett straffregisterutdrag går i praktiken smidigt. Det kan göras per telefon, fax eller e-post. När lagen stiftades bedömdes det vara skäl att begränsa tillämpningsområdet. Idén med utredning av brottslig bakgrund är just att på förhand hindra personer med en viss bakgrund att söka sig till arbete med barn. Avsikten har inte varit att genom förfarandet ingripa i redan anställda personers ställning. Om arbetstagarens arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare förändras så, att de nya uppgifterna förutsätter stadigvarande och i väsentlig grad arbete med barn, blir förfarandet tillämpligt också under anställningsförhållandet. Lagen bereddes först i en arbetsgrupp vid justitieministeriet som kom till att avgränsa personer som redan är anställda i ett anställnings- eller tjänsteförhållande utanför förfarandet. Med beaktande av förfarandets syfte och de problem som skulle uppstå, om man med jämna mellanrum började kontrollera brottslig bakgrund hos redan anställda personer, föreslog arbetsgruppen inte sådant. I lagen föreskrivs inte heller något yrkesförbud. Det är arbetsgivaren som i sista hand beslutar om han eller hon anställer en arbetssökande trots eventuell anteckning i registret. Utredningsförfarandet är tyngst för de arbetssökande som arbetar i kortjobb. Arbetsgivaren skall enligt lagen alltid när han anställer på nytt en person kontrollera hur lång tid personen har under det år som föregick inledandet av ett nytt anställnings- eller tjänsteförhållande arbetat hos arbetsgivaren i uppgifter som faller inom ramen för kontroll av brottslig bakgrund. Om en tid av tre månader uppfylls antingen när en ny anställning börjar eller under anställningsförhållandet, måste arbetsgivaren be att personen visar upp sitt straffregisterutdrag innan en ny anställning inleds. Straffregisterutdragets giltighetstid på sex månader garanterar tillräckligt tidsenliga uppgifter om arbetssökande. I början av april 2004 utvidgades tillämpningsområdet för förfarandet vid kontroll av brottslig bakgrund genom lag (1138/2003 ) till att även gälla skaffande av tjänster för morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning. I samband med anskaffandet av dessa tjänster kom utredningsförfarandet att även omfatta frivillig medborgarverksamhet i föreningar. Om en kommun köper tjänster för morgon- eller eftermiddagsverksamhet från en förening, måste kommunen eller samkommunen innan ett avtal ingås be de personer som deltar i verksamheten visa upp sitt straffregisterutdrag enligt straffregisterlagen, om personen inte står i anställningsförhållande till tjänsteproducenten. Kommunen eller samkommunen kontrollerar således brottslig bakgrund hos såväl yrkesutövaren, dvs. tjänsteproducenten som andra personer som inte har ett anställnings- eller tjänsteförhållande. Arbetsministeriet startade sommaren 2003 en enkätundersökning om de erfarenheter som utredningsskyldiga instanser hade av införandet av det nya förfarandet, lagens funktion och dess tilllämpningssätt samt av informationen och instrueringen i samband med ikraftträdandet av den nya lagen. Undersökningen publicerades i maj 2004.
Resultaten ger vid handen att arbetsgivarnas inställning till lagen är rätt positiv. Ungefär hälften av dem som svarat på enkäten uppskattade att man med hjälp av lagen har väl eller åtminstone ganska väl lyckats hindra att olämpliga personer har möjlighet att arbeta med barn. Endast 10 procent av arbetsgivarna anser att lagen inte har haft någon effekt.
Åsikter som uttrycker innehållsmässiga brister i lagen har i undersökningen indelats i två grupper. Egentlig negativ kritik till lagens innehåll (t.ex. "lagen är onödig", "lagen borde inte verkställas") framförde 11,6 procent av dem som svarat. Konstruktiv kritik framfördes av 17,2 procent av svarsgivarna. I dessa fall var det fråga om åsikter enligt vilka lagen i sin nuvarande form inte helt säkerställer barns trygghet. I dessa svar hänvisades det vanligen till att alla omständigheter som har betydelse för barns trygghet nödvändigtvis inte framgår av straffregisterutdraget och att tremånadersregeln fortfarande gör det möjligt för personer som gjort sig skyldiga till brott att komma i kontakt med barn. Enligt svaren upplevs det inte som problem att förfarandet inte tilllämpas på personer som redan är anställda vid lagens ikraftträdande. Förfarandet vid utredning av brottslig bakgrund kan inte ensamt säkerställa barns trygghet. Det avslöjar de personer som redan dömts för vålds-, narkotika eller sexualbrott innan de skall anställas. Däremot avslöjar förfarandet inte de personer som först under anställningsförhållandet gör sig skyldiga till motsvarande gärningar. Varken undersökningen om lagens tillämpning eller de erfarenheter som man fått i praktiken lyfter fram något omedelbart behov av en ny reglering.
Till rättsregistercentralen anlände under 2003 sammanlagt 63 425 ansökningar som hänför sig till kontroll av brottslig bakgrund i enlighet med lagen. Antalet arbetssökande med en anteckning i straffregistret uppgick till sammanlagt 79. Arbetsministeriet anser det inte nödvändigt att förändra förfarandet till att även gälla redan anställda personer. Arbetsministeriet följer med situationen och, om det uppstår behov, vidtar ministeriet behöriga åtgärder.
Helsingfors den 20 oktober 2004
Arbetsminister Tarja Filatov



Janina Andersson i Vasa:

Två krav inför regeringsförhandlingarna kostnaderna för föräldraledigheten bör betalas av alla arbetsgivare
6.3.2003 Vasa: Inför riksdagsvalet har man pratat om en förökning av särskilt unga kvinnors snuttjobb, löneskillnaderna mellan män och kvinnor och höjning av medelålder av dem som föder sitt första barn. Alla de här sakerna beror på det faktum att det är arbetsgivare i kvinnodominerade brancher som betalar för de nya barn som föds. Arbetsgivaren är skyldig att betala full lön för modern under de tre första månaderna av moderskapsledigheten - en ledighet som bara mamma kan ta ut. Stora som små företag har samma skyldighet. För kostnaderna för moderskapsledigheten är mycket större än kostnaderna för sk. pappamånaden, är det mycket billigare för arbetsgivare att avlöna en man än en kvinna. Dessutom kan många kvinnodominerade företag råka i stora ekonomiska svårigheter om många arbetstagare blir gravida vid samma tid. Vi gröna har redan länge krävt att alla kostnaderna för föräldraledigheten skall betalas av alla arbetsgivare tillsammans. Det skulle leda till en äkta jämställd situation på arbetsmarknaden, för ingen arbetsgivare kände att han blev bestraffad för att ha anställt en kvinna.

Stängda fiskodlingskassar bör bli obligatoriska inom en övergångstid
Övergödningen är Östersjöns största problem. Jordbruket är den väsentligaste källan för närsaltsbelast ningen: dess andel av Finlands fosforbelastning är c.31% och kvävebelastning c.27%. Andra avsevärda närsaltsbelasningskällor är avloppsvatten, industri, fiskodling och skogsbruk samt trafik. Belastningens storlek visar inte direkt hur stor påverkning belastningskällor har proportionellt, utan man måste iakta påverkningstiden och -området. Till exempel fiskodling vars andel av Finlands fosforbelastning är c. 2% och av kväveutsläppen c.1% kan i sitt påverkningsområde vara den viktigaste orsaken till övergödningen. I Finland har man utvecklat stängda fiskodlingskassar som har framgångsrikt testats i Åbolands skärgård. Med hjälp av dessa stängda kassar kan man både kontrollera bättre fiskars uppväxtmiljö och samla in fiskars avföring och spillfoder. De stängda fiskkassarna har fungerat bra i testmiljö, och i samband med nästa regeringsförhandlingar bör man i regeringsprogrammet besluta om en övergångstid inom vilken användningen av de öppna kassarna förbjuds.



Enestam och Skärgårdshavet (insändare/ÅU, augusti 2005)

Tyvärr måste jag hålla med Husö biologiska stations föreståndare, Johanna Mattila, i hennes kritik den 11.8. angående miljöminister Enestam.

-Jag vet inte vad jag ska säga. Man ser ju att miljöministern inte är intresserad av miljön, eller så vet han helt enkelt inte tillräckligt mycket, sade Mattila enligt ÅU.
Följande citat av Erik Wahlström är ännu alltför träffande gällande vår Östersjöpolitik: "Vi har valt algblomningarna eftersom vi prioriterar jordbrukets, trafikens och fiskodlingens intressen och låga kommunala skattören framom ett rent hav."

Jag vill ändå börja med att tacka sfp för ett bra samarbete gällande St. Petersburgs västra avloppsreningsverk då både gröna och sfp satt tillsammans i regeringen. Jag glömmer aldrig det gruppordförande möte där vi beslöt att Finland skall vara med och satsa på reningsverket i St. Petersburg. Nu skulle det gälla att få igenom ett likadant beslut gällande slutförandet av avloppsreningen för hela St. Petersburg.
Det är också en positiv sak att Enestam som miljöminister slutförde kravet på rening av glesbygdens hushållsavloppsvatten, fastän man inom sfp inte var så förtjust då miljöminister Satu Hassi startade denna lagberedning.

***

Enestams reaktion på Johanna Mattilas kritik var att kalla det ett typiskt utfall av en forskare som inte vet vad förvaltningen gör. Vidare säger han att när det gäller bilismen eller jordbruket är det inte miljöministeriet som är sektoransvarig (ÅU 12.8.). Tydligen har miljöministern nu insett denna arbetsfördelning, för en onsdag i augusti år 1997 påstod dåvarande inrikesminister Jan-Erik Enestam något helt annat i ÅU. Han sade då, att ansvaret för att skydda våra vattendrag bärs av miljöminister Pekka Haavisto och att det är helt onödigt att försöka rentvå miljöministeriet.

Då för åtta år sedan svarade jag Enestam så här i denna tidning: "Till att börja med skulle jag vilja be Enestam att läsa Pontus Anckars utomordentliga artikel om övergödningen i förra lördagens ÅU och likaså Monica Sandbergs artikel i tisdagens ÅU. I dessa artiklar kommer det tydligt fram att inget enskilt ministerium har tillräckliga befogenheter eller resurser för att åtgärda problemet. Att värna om havet är inte bara miljöministeriets sak, utan också t ex trafik-, jordbruks- och handels- och industriministeriet har ett stort ansvar när det gäller övergödningen. I budgetrian får också Enestam och jag hand i hand dela på detta ansvar."

Fastän miljöministern alltså inte ensam kan driva igenom allt, så borde han eller hon ändå självklart vara en drivande motor. Nuvarande miljöminister har t ex klart prioriterat fiskodlarnas näringsintressen gentemot Skärgårdshavets räddande och jag har inte heller märkt att han skulle ha aktivt arbetat för att göra kollektivtrafiken konkurrenskraftigare gentemot privatbilismen. De politiska besluten under hans tid som miljöminister har tyvärr tvärtom ökat privatbilismens konkurrenskraft gentemot kollektivtrafikens.
Detta är i och för sig inte en så stor överraskning, för redan i bud­getmanglingen 1997 ville sfp sänka bensinskatten och höja mervärdesskatten för kollektivtrafiken. Detta alltså efter vår lilla debatt om Östersjön i ÅU och samtidigt som också Ole Norrback uttalade sin stora oro över att Pekka Haavisto inte gjorde mera för att rädda Östersjön...

***

En orsak till att Enestam och jag kanske talar förbi varandra rörande t ex fiskodlingarnas miljöpåverkan är att belastningens storlek inte visar direkt hur stor påverkning belastningskällor har proportionellt, utan man måste iaktta påverkningstiden och -området. Till exempel fiskodlingen vars andel av hela Östersjöns utsläpp är försvinnande liten, kan i sitt påverkningsområde vara den viktigaste orsaken till övergödningen. I Åbolands skärgård beräknas utsläppen från fiskodlingarna utgöra 10-20 % av belastningen trots den förbättrade foderkvaliteten. I Gustavs utgör fiskodlingens utsläpp ställvis t o m 70 % av utsläppen. Fiskodlingens näringsutsläpp motsvarar en miljonstads renade avloppsvattens inverkan på Östersjön.
Nu borde miljöministern göra allt han kan för att få till stånd ett investeringsstöd för fiskodlare som vill övergå till fiskodling i stängda kassar och samtidigt borde man helt upphöra med att ge nya lov för fiskodling i öppna kassar.
I Finland har man utvecklat stängda fiskodlingskassar som framgångsrikt har testats i Åbolands skärgård. Med hjälp av dessa stängda kassar kan man samla in fiskars avföring och spillfoder. Dessutom visade det sig att fiskarna hölls friskare då de simmade motströms i det syre som pumpades in i kassarna. Detta ledde till ett mindre behov av matande av antibiotika åt fiskarna.

***

En annan konkret åtgärd som miljöministern har haft en längre tid på sitt arbetsbord, är fritidsbåtarnas konkreta möjlighet att tömma sina septiktankar, som nu är obligatoriskt för alla att ha. Redan förra året varnade miljö- och båtorganisationerna att mottagningssystemet inte fungerar, vilket kommer att leda till frustration bland båtfolket, som inte vet vad de skall göra med sina fulla tankar.
Håll Skärgården ren rf skulle gärna bära större ansvar för att utveckla ett täckande och fungerande system för mottagandet av båtarnas septiktankar, men för detta arbete skulle det behövas cirka 100 000 euro per år i fem års tid. Vi gröna försökte få igenom denna finansiering i samband med förra årets budget. Nu skulle det verkligen gälla för miljöministern, att i varje fall i år få igenom denna konkreta lätt skötta åtgärd för Östersjön. För alla vet vi ju att många bäckar små leder till en stor å.
Ännu viktigare, men betydligt arbetsdrygare är det att få bukt med utsläppen från skogs- och jordbruk.

Tyvärr berörs vi även starkt av problemet med organiska tennföreningar i fisk i våra närvatten. Så miljöministern har mycket att kämpa med och vi som kritiserar honom hoppas förstås att han skall kunna använda vår kritik för att få mera fart på de konkreta besluten…



www.gronaforbundet.fi                         www.turunseudunvihreat.fi